Hela världen är vit. Fullständigt vit. Nästan outhärdligt vit. Emellanåt inbillar jag mej att vi bor i en gigantisk gräddtårta där villataken är strössel och de högre husen är garnering....    

Jag skojar inte - vi har så mycket snö nu att alla rekord är slagna. Plogkanterna är minst en och en halv meter höga och snöhögen här utanför är säkert fyra meter hög (att traktorn når upp?). Och tio meter bred. När man kör på vägen ser man bara mössorna på dem som går på cykelvägen. Om man går på cykelvägen ser man knappt taket på bilarna som kör förbi. Många villaägare ser inte längre ut genom fönstren. Vi är lite less.... På förskolan går drivorna (som underst innehåller julhelgens snö från taket) upp till taket.  Håhåjaja.  

Har jobbat låång dag idag - vi har haft personalmöte ikväll. Konstigt, men det är alltid tröttsamt med måndagar...   

Jag hade tänkt se "Arn" ikväll, vi slutade i tid så att alla skulle hinna hem, men innan jag var hemma hade suget efter en promenad tagit över. En tur "runt skogen", dvs min vanliga runda blev det istället, och nog var det mer behövligt än att se TV.

Under en tid har jag tänkt att jag är såå less på mörkret - kan det inte bli sommar, varmt och ljust snart? Men när jag lämnade gatlyktorna bakom mej slog det mej att det inte är mörkret jag är less, utan de stickande lamporna (nu opponerar sej mina arbetskamrater, för jag är den som alltid vill ha ordentligt med lyse på. Men inne är det lite annars, och när man jobbar. Jag vill kunna se vad jag gör, vilka barn som är vilka, osv...     ) Trots att månen knappt är halv så flödade månljuset så att granarnas skuggor var långa. Och där var stjärnor i tusental...

Nu ska jag sova gott!

Vi är inne i istapparnas tid. De hänger på takkanten och glittrar i solskenet, innan de plötsligt ramlar ner..

Sportlovet är slut, och nu börjar allvaret om igen. Pojkarna har varit till mycket hjälp, de har skött vovven hela veckan. Ja, G har dragit det tyngsta "hund-lasset" eftersom han bor här, men H har vovven i eftermiddag tills morfar hämtar ikväll.. ett evigt pusslande. Vilken tur att det inte är ett barn vi pratar om!

Vi har haft en trevlig och skön helg, igår var gubben och jag till Strandholm. H stannade med vovven hos farfars, för vi hade räknat ut att det skulle vara för mycket snö där för en tax (Och H ville umgås med farfars). Och det var det. Jag skojar inte - snön räcker till midjan! Skotern startade och gick faktiskt rätt bra ovanpå snön men man får inte stanna på fel ställe... När gubben skjutsat mej ner till Kullen (där vår stuga/lada står), och jag klev av skotern så var det rakt ut i midje-djup lössnö   . Gubben körde upp skotern och tog ut traktorn för att skotta framför garaget, och jag tänkte att om jag skulle bli kvar där vid ladan så skulle det bli lite kritiskt. Jag hade en spade, nyckel till ladan (som innehåller en kamin och sängar bl a, samt kaffepulver och en nödsoppa   ) och sju tändstickor... Vädret var härligt och jag skottade fram grillen (tog bort snön som låg på) men bestämde mej för att elda i eldkorgen vid dasset istället, det var närmare till veden där. Då var det bara det där med att få upp eld med "bara" sju tändstickor, snöig ved och en lite envis vind. Det gick. Med sista stickan...    Sen fick vi middag hos farfars.

Min gröna sjal är klar men inte bockad än. Kameran har semester fortfarande, så inga bilder finns. (Den står här vid datorn och tjurar för att ingen kommer ihåg att använda den). Koftan är utan ärmar än, jag måste bestämma om jag ska sticka dem uppifrån eller nerifrån...? Eftersom jag inte har nåt mönster är frågan vilket som är enklast för att få dem att passa de övriga bitarna... Just nu lutar det åt att börja överst.

Nu plingar micron och säger att middan är klar. Härligt! Det bli lasagne, tillverkad för ett par helger sen, uppvärmd just nu. Vi hörs!

...snö, snö, snö... Är det nån fler än jag som är less? Som tur är bor ju vi i lägenhet, så allt jag behöver skotta är framför garagedörren, men det går snart inte ta sej nånstans, för det finns ingenstans att lägga mer snö nu. Och de senaste två dagarna har vi haft nästan snöstorm, det har nog inte kommit så mycket ny snö, men den gamla har blåst omkring så man vill inte gå ut. Till helgen påstås det bli varmare och soligt, men jag vågar inte tro på nåt sånt just nu. Jag ska till Lycksele och gå på marknad och bo i Rostugan, måtte vi inte bli insnöade där... fast det kanske skulle vara rätt mysigt förresten. Ingen tv, ingen dator, bara snö, tystnad, en stickning, en god bok och en eld i spisen, och inte kunna göra annat än vänta...

I helgen som var, hälsade vi på min bror i hans stuga i Järvsö. Brorsan fyller 50 i år och vi skulle uppvakta genom att åka ner för en gångs skull. Vi fick en härlig, men kall, helg som både innehöll utförsåkning (jag kan rekommendera backen i Järvsö!) och fika på Lill-Babs Café. Fast mest var det så kallt att vi var inne och umgicks. Jag är rätt avundsjuk på att man får ha så fina stugor alldeles för sej själva....

På måndagsmorgonen när vi skulle åka hem var det -27 grader men sol och vackert. Vi tuffade på norrut och hade hunnit nästan till Sundsvall när gubben plötsligt fräser: "Men, det är två hästar på E4:an!!!!!" Framför oss galopperar två små hästar i full fart mellan snövall och mitträcke. En annan bil ligger efter dem och driver tills den kan köra förbi och sen är det vi som är närmast... Vad gör man? Jo, man sätter på varningsblinkers, så att tradaren som kommer efter oss ser att det är fara på färde, saktar ner så att pållarna bara behöver trava och hoppas på en avfartsväg som man kan preja in dem på.

Men nån sån kom inte. Efter ett tag kom vi på att det var smartast att ringa polisen, och de svarade att de visste att hästarna var där och att de var på väg. I samma stund kom vi fram till en fyrvägskorsning och då tog mitträcket slut och det kom två långtradare mot oss...  Hästarna vek vänster och den första tradaren kunde stanna, så pållarna sprang in på en byaväg och vi drog en lättnadens suck. Men man kan ju inte lämna dem där - fort är de ute på E4:an igen - så vi svängde också vänster och blockerade utfarten med bilen. Ut i tjugo graders kyla och ta fast småhästarna och sen vänta på lokalbefolkning... Fast först kom en reporter från Sundsvalls tidningen som bara ville ta kort och inte hade en tanke på att hjälpa till att hitta nån som kunde ta hand om de små liven tills ägarna underrättats....

Polisen fick i alla fall fatt i en hästgårds-ägare som kunde ställa upp och hämta dem, och hon hade nog sen ett styvt jobb att hitta ägaren till dem. Enligt tidningen så hade de fått komma hem innan kvällen. Men vi blev drygt en timme försenade och rejält kalla - fast det var samtidigt lite kul... Det är ju lite av en flickdröm att få fånga bortsprungna hästar och hjälpa dem hem...

Det är en mindre strid om datorn här hemma. Eller; det är inte alltid (eg rätt sällan) som den är ledig när jag skulle vilja använda den. Därav de få inläggen just nu. Men här kommer ett:

Min motionssatsning har legat nere den senaste veckan. Det kan bero på att vi har haft rätt kallt? Jag har ingen lust att gå ut när det är mer än 20 minusgrader, och flera kvällar har det varit -25. I dag stod vår termometer dock på -10 och solen sken, så idag har jag varit ute och traskat. Och nu har vi ju snart gjort bort februari så då ska det väl bara bli bättre?

På stickfronten är det inget nytt, bara närmare sluten. Sjalen har ett par varv kvar och koftan har bara halsringningen fram och ärmarna kvar! Hihi, sen får jag hitta på nåt nytt.

Jag väntar med spänning på mitt "garn och te"-paket. Igår fick jag ett tack-brev från Tove som jag skickat mitt paket till, ett riktigt brev, med frimärke ni vet. Hur länge sen var det inte man fick ett sånt? (julkort räknas inte). Tove verkade nöjd med mitt paket, och det var kul. Hon ville inte ha blått garn, och då blev jag lite ställd...   Alla garner som jag tycker är fina är det blått i... men jag hittade ett som gick i orangea toner och det passade tydligen. Tur vi är olika!!   

Förra onsdagen började jag på ett nygammalt livsprojekt: jag försöker lära mej teckenspråk. När jag var tonåring gick jag och mammma en kurs, och sen har jag gått några kurser med jobbet - fast då var det "tecken till stöd" för barn som har svårt med talet. Nu har jag hittat en fortsättningskurs med samma lärare som jag haft tidigare och jag förväntar mej stora framgångar... skämt åsido, det är bara kul att utmana hjärnan och kul att kanske kunna komunicera med annat än tal.

Jag har också anmält mej till "sockgarnsbyte". Det tror jag passar mej perfekt! Meddelande om kompis kommer i dagarna.

Inatt har vi äntligen fått mer snö! Säkert fem centimeter, de var ute och plogade imorse. Och sen har vintersolen lyst så otroligt vackert - medans jag sitter inne och hostar. Jag hade tänkt vara på benen nu snart, men det tänkte tydligen inte flunsan. Den har krupit upp från luftrören och satt sej bakom näsan, som vanligt när det gäller mej. Nåja, det är länge sen jag var förkyld sist, så det är väl bara att bida sin tid. Och när jag sitter still och är tyst känner jag mej riktigt frisk. Det blir en del stickat...

Nu känns det kallt ute,trots att det bara är 2 grader ute. Inte ens minus alltså. men man behöver både tjocktröja och täckjacka  .

I helgen har vi varit i Lycksele. När vi körde dit i fredags hade det regnat på kall mark, men det var faktiskt inte särskilt halkigt. Igår var det ett fantastiskt vackert väder. Eftersom vi bodde i Rostugan behöde vi inte mer än vackert väder... Ändå var i in till stan, fikade på kondis och gick på garnaffär  (Det blev bara en rundsticka, de hade inget gult och svart - AIK - sockgarn. Får kanske beställa på internet  ) Sen gick jag och H tillbaka till stugan och tog några cacher på vägen. Det retar mej att vi inte hittade den vid Skrabbtjärn, då hade jag haft 60 stycken. Nå, vi var ju faktiskt alla fyra och det är ju stort nog att överglänsa allt annat. Efter en god middag satt vi ute och eldade halva kvällen innan vi slocknade i mörkret...

I morse när vi vaknade hällregnade det. Eftersom det var klart väder när vi somnade och inte särskilt varmt hade allt regn frusit fast på marken... Grusvägen från stugan var rena isvägen, eller kanske hellre "hal som en curlingbana". Nu hotar  de med upp mot en decimeter snö inöver landet... Vi kom oss då ehm i alla fall. Efter att ha lyssnat på gubben när Lycksele Kammarkör sjöng i kyrkan och pizza, rullade vi sakta hemåt genom regn och snöslask på vägen. men det var nog inte halkigt nu heller, eller - jag kände inte efter.

Hur som har vi haft en härlig helg. imorgon kommer vår nya soffa (tror jag).

Ha det gott!!