Senaste inläggen

Av Astrid - 3 mars 2010 15:58

  


Nu har jag fått mitt paket!! Jag fick det för nån dag sen, men jag ville smaka teét innan jag skrev nåt...   och det var jättegott!!


Jag fick mitt fina paket av Kicki Windt (TACK!! ) och det innehöll ett rooibos-the med smak av perika och passion (-sfrukt tror jag   ) och ett litet fat att lägga tesilen på. Garnet jag fick var Drops Fabel Superwash i en fantastisk färgblandning. Bilden är inte rättvis mot färgen, men jag kan inte fota bättre. Kicki skickade oxå med ett mönster på fina sockar, men just nu är planen att jag snart ska göra ett par med långa skaft, så detta mönster får vänta ett tag. Kolla bara så fina grejjer!!



Idag har jag skickat ett paket till min sockgarnsbytar-vän. Så svårt det är att välja åt nån annan - jag vill ju ha kvar alla nystan själv!  Alltså blev det så, att när jag var och handlade åt henne (en av mina favoritbloggare!) så följde några nystan extra med i påsen, nystan som är så snygga att det inte gick att låta bli. Två nystan Regia Hand-dye effekt, ett blått och ett grönt, och ett nystan Fame trend i mörkgrönt. Dessa garner är så fina att det är lite synd att göra sockar av dem, men när jag började på en halsduk igår kväll, insåg jag att jag är SÅ korkad som inte fattar att jag måste ha TVÅ likadana nystan om jag ska få till en sjal som jag tycker är tillräckligt stor....  Kanske startar jag mitt halsduksprojekt ändå och ser hur långt jag kommer (det går ju att köpa ett nystan till om jag behöver) eller så gör jag ett par sockar med långa skaft i ett annat garn. 


Man har inte roligare än man gör sej. Sköt om er!!

Av Astrid - 25 februari 2010 19:28

I helgen som var, hälsade vi på min bror i hans stuga i Järvsö. Brorsan fyller 50 i år och vi skulle uppvakta genom att åka ner för en gångs skull. Vi fick en härlig, men kall, helg som både innehöll utförsåkning (jag kan rekommendera backen i Järvsö!) och fika på Lill-Babs Café. Fast mest var det så kallt att vi var inne och umgicks. Jag är rätt avundsjuk på att man får ha så fina stugor alldeles för sej själva....


På måndagsmorgonen när vi skulle åka hem var det -27 grader men sol och vackert. Vi tuffade på norrut och hade hunnit nästan till Sundsvall när gubben plötsligt fräser: "Men, det är två hästar på E4:an!!!!!" Framför oss galopperar två små hästar i full fart mellan snövall och mitträcke. En annan bil ligger efter dem och driver tills den kan köra förbi och sen är det vi som är närmast... Vad gör man? Jo, man sätter på varningsblinkers, så att tradaren som kommer efter oss ser att det är fara på färde, saktar ner så att pållarna bara behöver trava och hoppas på en avfartsväg som man kan preja in dem på.


Men nån sån kom inte. Efter ett tag kom vi på att det var smartast att ringa polisen, och de svarade att de visste att hästarna var där och att de var på väg. I samma stund kom vi fram till en fyrvägskorsning och då tog mitträcket slut och det kom två långtradare mot oss...  Hästarna vek vänster och den första tradaren kunde stanna, så pållarna sprang in på en byaväg och vi drog en lättnadens suck. Men man kan ju inte lämna dem där - fort är de ute på E4:an igen - så vi svängde också vänster och blockerade utfarten med bilen. Ut i tjugo graders kyla och ta fast småhästarna och sen vänta på lokalbefolkning... Fast först kom en reporter från Sundsvalls tidningen som bara ville ta kort och inte hade en tanke på att hjälpa till att hitta nån som kunde ta hand om de små liven tills ägarna underrättats....


Polisen fick i alla fall fatt i en hästgårds-ägare som kunde ställa upp och hämta dem, och hon hade nog sen ett styvt jobb att hitta ägaren till dem. Enligt tidningen så hade de fått komma hem innan kvällen. Men vi blev drygt en timme försenade och rejält kalla - fast det var samtidigt lite kul... Det är ju lite av en flickdröm att få fånga bortsprungna hästar och hjälpa dem hem...

Av Astrid - 25 februari 2010 19:11

Det är en mindre strid om datorn här hemma. Eller; det är inte alltid (eg rätt sällan) som den är ledig när jag skulle vilja använda den. Därav de få inläggen just nu. Men här kommer ett:


Min motionssatsning har legat nere den senaste veckan. Det kan bero på att vi har haft rätt kallt? Jag har ingen lust att gå ut när det är mer än 20 minusgrader, och flera kvällar har det varit -25. I dag stod vår termometer dock på -10 och solen sken, så idag har jag varit ute och traskat. Och nu har vi ju snart gjort bort februari så då ska det väl bara bli bättre?


På stickfronten är det inget nytt, bara närmare sluten. Sjalen har ett par varv kvar och koftan har bara halsringningen fram och ärmarna kvar! Hihi, sen får jag hitta på nåt nytt.


Jag väntar med spänning på mitt "garn och te"-paket. Igår fick jag ett tack-brev från Tove som jag skickat mitt paket till, ett riktigt brev, med frimärke ni vet. Hur länge sen var det inte man fick ett sånt? (julkort räknas inte). Tove verkade nöjd med mitt paket, och det var kul. Hon ville inte ha blått garn, och då blev jag lite ställd...   Alla garner som jag tycker är fina är det blått i... men jag hittade ett som gick i orangea toner och det passade tydligen. Tur vi är olika!!   


Förra onsdagen började jag på ett nygammalt livsprojekt: jag försöker lära mej teckenspråk. När jag var tonåring gick jag och mammma en kurs, och sen har jag gått några kurser med jobbet - fast då var det "tecken till stöd" för barn som har svårt med talet. Nu har jag hittat en fortsättningskurs med samma lärare som jag haft tidigare och jag förväntar mej stora framgångar... skämt åsido, det är bara kul att utmana hjärnan och kul att kanske kunna komunicera med annat än tal.

Jag har också anmält mej till "sockgarnsbyte". Det tror jag passar mej perfekt! Meddelande om kompis kommer i dagarna.


  

Av Astrid - 13 februari 2010 18:11

Måste visa en bild på min "vita" amaryllis. Den blommade med en stängel ett tag efter nyår, och sen fick vi vänta ännu längre på den här knoppen, den blommade inte förrän i förra veckan. När jag köpte löken var den märkt "vit", men de första blommrna var svagt rosa. I den här knoppen var de... ROSA. Inte nåt fel med det, men lite överraskande.  


Den var lite kort i rocken, fast då fanns ju ingen risk att den skulle rasa   


Det går framåt med mina stickningar, men jag har ju lite stora projekt just nu så det är inget att visa på bild. Till koftan är jag nästan klar med bakstycket, framstyckena är stickade upp till ärmhålen. Sjalen går sakta framåt - den stickar jag bara på när jag inte är hemma, om man kan säga så...


Jag har fått en garn och thé-kompis, så nu ska jag göra paket. Det var bara det att hon gillar inte samma färger som jag, så jag måste ut och shoppa...

Vi höres!

Av Astrid - 9 februari 2010 21:52

I fredags när jag kom hem var jag ordentligt snuvig. Igen!! Fast bara snuvig den här gången. Trodde nästan huvet skulle sprängas, men gubben påstod att det inte gör det.


Just när vi somnat ringde G och var utan skjuts hem, killen som lovat att G skulle få åka med, hade ångrat sej och skulle inte åka hem... Alltså blev jag tvungen att klä på mej och åka in till stan. Att söka reda på nån på Moröbacke, nån som går till fots och inte vet var han är, är inte lätt. Området är stort och har massor med gator utan gatskyltar, som inte har kontakt med varandra, och har ännu fler gångvägar. Dessutom drygt en meter snö. Hitta då en lekpark mitt i som inte ligger så långt från skolan... Han som ritade MoröBacke borde ha en spark därbak. Är det inte meningen att man ska kunna hitta in i ett område och ut igen? Tur vi båda hade laddade mobiler och ingen förkärlek för alkohol.


Jag hittade igen honom (han skulle ju gå mot mej så det skulle bli enklare... ) och det blev lördag. Gubben hade feber och allt gick tungt. Jag handlade och skottade och sen var orken slut, det blev melodifestival för hela kvällen. En hel del stickat och mycket mindre godis än jag trott...


Söndag sov vi nästan bort, nästan ända tills H dök upp med E och mormor och morfar. H fyllde nitton och vi firade med tårta, och fläskfilé till middag.


Men när måndagsmorgonen grydde var min näsa inte alls särskilt snuvig och inga problem att gå och jobba. Gubben for också, har man ingen termometer har man ingen feber?


Höres!

Av Astrid - 3 februari 2010 16:23

Återigen anordnar Stickamera.se ett byte, och återigen kan jag inte låta bli att anmäla mej. Jag  har varit med förr som ni vet och bara gjort goda byten. Nu hoppas jag på ett nytt trevligt paket och en ny stickbloggar-kompis!   


  

Av Astrid - 3 februari 2010 15:44

Idag kom jag mej ut och gå igen. Det har varit lite skralt med motionerandet sista tiden, är det inte svinkallt så snöar det en halvmeter. Och ni vet hur det är med plogning - den sker inte direkt. Nå, idag slutade jag tidigt och kom mej för att traska iväg på en gång när jag kom hem. -14 grader och ett mycket lätt snöfall gjorde turen helt perfekt. Skäms lite över att jag inte hade med mej kameran, för nu är det läckert i skogen, med snön i träden och gnistervitt överallt.... läge för julkort.


Man hinner fundera en hel del när man går. Och ibland möter man nån som skickar tankarna åt ett visst håll. Idag mötte jag en ung kvinna, kanske mamma, och en liten flicka. Mina tankar började kretsa kring yrkesskador... ?


Jo, såhär: Jag har i nästan hela mitt yrkesverksamma liv jobbat inom barnomsorgen. Mina grabbar är rätt irriterade över en klar yrkesskada som jag har - jag häller aldrig upp mer än ett halvt glas när jag serverar dricka.   Den äldste av grabbarna fyller 19 nästa vecka... 


Men sen finns en roligare skada som jag upptäckt nu på senare tid, och som jag kommit att tänka på på mina promenader. Förra gången jag var ute, gick jag förbi fyra små reflexvästar som lekte i snön vid ett hus. "HEEEJ!!" skrek de (men vad jag vet så känner jag ingen där, överhuvudtaget känner jag inga små barn här i Kåge numera) och en av de större berättade snabbt att han/hon skulle åka bort om nån dag och att han/hon en gång fått en nyckelpiga av Bosse...  Flickan jag mötte idag frågade när jag passerade "Vad heter du?" och jag var ju tvungen svara. Inte vet jag, men syns det utanpå vilket yrke man har? Jo, jag vet att det syns om man är högt uppsatt eller arbetare, osv, men i mitt tycke skulle jag lika gärna kunna jobba på affär, eller med djur, eller åldringar med tanke på kläder och så? Inte för att jag misstycker, det är trevligt att prata med små barn, men hur kan de veta att de kan prova prata med mej? Att jag inte kan låta bli att svara vet ju inte de?


Ha´re!

Av Astrid - 31 januari 2010 11:46

Igår var gubben och jag till Byske. Jag skulle på garnrea, men det var ingen direkt glädje i att fara - Tyras ska läggas ner. Jag lider med tjejen som köpte stället i somras och som nu tvingas inse att det inte går. Byske är litet, kanske för litet för en garnaffär, men inte mindre än att det kunde ha gått... Men beslutet är fattat, man måste kunna få ut lön på sin verksamhet det är självklart. Och jag kände mej som en gam när jag åkte dit, fast eg var det ett försök till att hjälpa till med att avsluta bra...


Jag handlade ett par nystan Sarek, i samma färg som jag har sen förut, och Fame trend.  

Sen slank det med ett par vackra stickor som jag nog inte behöver, men.... Det gröna har jag ju börjat på en sjal i, och med två nystan blir den garanterat stor. Kanske kan det bli muddar eller sockar med.


De blå sockarna som jag hade på bild häromsistens är klara, men det kommer ingen fler bild, de är redan hos sin nya ägare.


Ha det gott!


Skapa flashcards