Ja, jag kunde inte låta bli. Jag vet - det var inte nödvändigt. Men kolla så fina garner jag fick i mitt sockgarnspaket!! Tänk så många fina sockar det ska bli - om jag näns sticka av detta fina garn: en påse blått och en påse röd-brunt. Paketet innehöll bl a två hekto Regia design Kaffe Fassett (jag vet att det blir fina sockar i det , jag har använt sånt förr), ett i blått med lite rött i och ett brunt med lite blått i, en härva Zitron Trekking Handart  :)  , och ett nystan Trekking xxl. Dessutom var där ett par nystan av garn som jag inte har någon erfarenhet av, två sorter av "mexico colors" (det heter nåt annat men jag minns inte just nu) och en härva alldeles underbart handfärgat. Det heter nåt typ "Araucania" och skiftar mellan ljusgrönt och lila (det ligger i mitten). Jo, där var också ett nystan Opal Hundertwasser som jag länge velat pröva och två färger "cash sock".

Jag har redan bestämt att det ljusa "mexico"-garnet ska få vara med i ett nytt sockprojekt....  :D

I helgen har vi verkligen inte gjort mycket, särskilt unte idag. Jo, vi var ju på gymnasieinformation G och jag igår, men sen har jag ätit, vandrat med vovven och väntat på att skjutsa ungdomar hit och dit. Och sett sport på TV. Och stickat på fingervanten. Jag har bara lillfingret och tummen kvar nu på den första så de kanske blir klara.... =)

Åsså har vi sålt skrotbilen. Det kom en som kört 14 mil för att hämta den!! Vi fick inte mycket betalt, men vi slipper ju köra den på skroten (jag hoppas att den blir till nytta där den nu hamnade) och slanten räcker till ett sockgarnspaket från Garnhärvan =D 

Imorgon ny arbetsvecka.

Den här tröjan är inte så gammal, den var klar i höstas strax för jag började blogga. Den är stickad i 4-trådigt Kilafors Svenskull efter ett mönster som jag hittade hos Garntjänst. Jag stickade en likadan för drygt ett år sen men den blev för liten åt mej så jag sålde den till en arbetskamrat. Hon hade den dock inte länge, hennes dotter tog den med hem till Uppsala "av misstag"...   :)   Jag hoppas att den används.

Bilden är dålig, mönstret syns knappt, men så kan det va. Mattan har mamma vävt.

Fortsättning följer på gamla projekt: Min finkofta. Den använder jag när jag ska bort (nä, jag blir aldrig snyggare än så men ofta betydligt sämre klädd ;)  ) för många av mina snyggare tröjor känns lite kalla så här på vintern, och på sommaren har jag den som ytterplagg. Den låg länge färdig utan knappar, tills mamma förbarmade sej och satte dit de bruna knappar som sitter där än.

Garnet är ett bomullsgarn, inhandlat via Garntjänst och trevligt att sticka av. I nuläget är jag på jakt efter ett liknande projekt fast i en mörk färg. Det är ju inte alltid man vill vara aprikos... :)

Tänkte att jag skulle visa något av de stickningar jag gjort "förr". Det här är min lusekofta och min stolthet när det gäller stickat. Tyvärr slits även det man är rädd om när man använder det. Tröjan är stickad i ett norskt ullgarn, med ett OS-namn som jag inte minns just nu. Kan det heta Nagano? Jag köpte det i alla fall från Garntjänst i Kilafors - det företag som jag anlitade mest för garnköp förr i världen. Och vem vet, jag kanske söker upp dem igen framöver? De har inte hakat på socktrenden fullt ut utan har fortfarande mest tröjor och koftor på menyn. Detta garnet har de dock inte kvar.

Mina fingervantar är färdiga. Eller, som ni ser på bilden nästan färdiga, jag har inte fäst trådarna.... Men de känns rikigt bra. Kanske något små åt mej men antingen går de ut sej eller så hittar jag någon som de passar bättre åt.

Så fort de var klara började jag på nästa par, ett par i herrstorlek. H hade ju beställt ett par. De gör jag i ett tvåtrådigt yllegarn från Garntjänst, Kilafors Svenskull. Jag var dit i somras och besökte butiken och då följde detta garn med hem. Konstigt...  =)  Nu funderar jag på att beställa garn av dem till en kofta att ha som "fin-kofta". Visst finns det mycket garn och många beskrivningar på nätet, men jag upplever det svårt att kombinera mönster och garn så att det blir bra. Latmasken tycker det känns enklare att handla garn och mönster samtidigt. Och ska det bli en fin kofta måste jag nog ha ett mönster...

Jag gick med i sockklubben i höstas när jag startat bloggen, mest för att jag då kunde göra det. Tanken var mest att vara med - sticka sockorna skulle jag bara göra om mönstren passade. Och det gjorde de tydligen för jag har stickat ett par per månad efter sockklubbens mönster. Därför är jag automatiskt med i årets sockklubb, och det blir med samma inställnng: om möstren känns lockande så stickar jag dem, annars får det va´.

Januari-mönstret har jag tittat på och det verkar kul men en utmaning. Jag har ju hunnit lära mej hur man ska sticka flätor med få maskor och strumpstickor, och jag har stickat sockar från tån och upp och från engelska mönster, men det här ser avancerat ut. En ren utmaning. Jag vet att när man väl sätter sej och läser mönstret och gör som det står, eftersom det står, så brukar det gå, så vi får se. Det beror ju lite på hur länge "fingervant-ilet" håller i sej - rätt vad det är hinner februarimönstret komma innan vantarna är färdiga....   =)

Jag har börjat på ett projekt som känns rätt intressant - jag stickar fingervantar. Jag har inget mönster utan "kopierar" en av de vantar jag använder dagligen. De är stickade av min mamma - hon är fingervant-specialist, bland mycket annat. Det är lite pilligt men kul, för resultatet kommer snabbt. Egentlligen var det H som ville ha ett par, så de här är ett experiment för att se om jag skulle klara av det... Sen, när jag vet hur man inte ska göra, ska jag göra ett par i herrstorlek. Det är enklare att experimentera när man kan prova på sej själv ... =) Därför gör jag mina först.