Återigen anordnar Stickamera.se ett byte, och återigen kan jag inte låta bli att anmäla mej. Jag  har varit med förr som ni vet och bara gjort goda byten. Nu hoppas jag på ett nytt trevligt paket och en ny stickbloggar-kompis!   

Idag kom jag mej ut och gå igen. Det har varit lite skralt med motionerandet sista tiden, är det inte svinkallt så snöar det en halvmeter. Och ni vet hur det är med plogning - den sker inte direkt. Nå, idag slutade jag tidigt och kom mej för att traska iväg på en gång när jag kom hem. -14 grader och ett mycket lätt snöfall gjorde turen helt perfekt. Skäms lite över att jag inte hade med mej kameran, för nu är det läckert i skogen, med snön i träden och gnistervitt överallt.... läge för julkort.

Man hinner fundera en hel del när man går. Och ibland möter man nån som skickar tankarna åt ett visst håll. Idag mötte jag en ung kvinna, kanske mamma, och en liten flicka. Mina tankar började kretsa kring yrkesskador... ?

Jo, såhär: Jag har i nästan hela mitt yrkesverksamma liv jobbat inom barnomsorgen. Mina grabbar är rätt irriterade över en klar yrkesskada som jag har - jag häller aldrig upp mer än ett halvt glas när jag serverar dricka.   Den äldste av grabbarna fyller 19 nästa vecka... 

Men sen finns en roligare skada som jag upptäckt nu på senare tid, och som jag kommit att tänka på på mina promenader. Förra gången jag var ute, gick jag förbi fyra små reflexvästar som lekte i snön vid ett hus. "HEEEJ!!" skrek de (men vad jag vet så känner jag ingen där, överhuvudtaget känner jag inga små barn här i Kåge numera) och en av de större berättade snabbt att han/hon skulle åka bort om nån dag och att han/hon en gång fått en nyckelpiga av Bosse...  Flickan jag mötte idag frågade när jag passerade "Vad heter du?" och jag var ju tvungen svara. Inte vet jag, men syns det utanpå vilket yrke man har? Jo, jag vet att det syns om man är högt uppsatt eller arbetare, osv, men i mitt tycke skulle jag lika gärna kunna jobba på affär, eller med djur, eller åldringar med tanke på kläder och så? Inte för att jag misstycker, det är trevligt att prata med små barn, men hur kan de veta att de kan prova prata med mej? Att jag inte kan låta bli att svara vet ju inte de?

Ha´re!