Under sommaren har det inte blivit mycket gjort på stick-sidan. Flytten tog en del energi (?) och detta huset är inte gjort för taklampor. Här finns inget att hänga dem i, och sätter man upp en krok får man ha sladden hängade efter taket.

Nå, lite har jag åstadkommit. Min sommarsjal är klar, koftan är snart nere vid ärm-avdelning och jag har en halv socka på strumpstickorna. Jag har kollat att det finns stickkafé i stan och jag har bekantat mej med garnaffären. Och i början på oktober blir det marknad, förhoppningsvis kommer hon med det stora garn-ståndet hit....

I flytten blev vår Dator kvar hos G, jag får klara mej med min gamla bärbara. Den är lite lynnig, ibland klarar den inte den enklaste internetsidan. Så bilder är bara att glömma. När jag inkasserat några månadslöner till kanske vi är ikapp efter flytten (en månad hade vi fem hyror!) så att jag kan börja se mej om efter en ny dator   hihi, det ser jag fram emot.

Jo förresten, jag har anmält mej till stickameras sockgarns-byte! Det kändes inte rätt att vara med på det senaste bytet (vantar?) men nu har jag fått ordning på både epost och vanlig adress   Vi har t o m fast telefon!! Som funkar!! Det tog Telia en hel månad, men sen så.

Så är jag igång på mitt nya jobb. Det är spännande värre. Och helt olikt det jag gjort tidigare. Hittills har vi inga barngrupper igång, den första startar till veckan, utan nu planerar vi all verksamhet, ser till att det finns material och att anmälningar kommer in...

På mitt gamla jobb är de redan i full gång, flera nya barn och ny personal. Visst saknar jag dem, men det känns som en förmån att få jobba i Kyrkan. Kanske är jag naiv - men jag har länge (alltid?) längtat efter att få jobba på detta sättet med barnen. Och funkar det inte kan jag alltid göra nåt annat.

Min gamla chef ringde härom dagen. Jag är ju bara tjänstledig och skulle få ny lön... Jag fick för mej att hon gärna skulle se att jag kom tillbaka, min nya lön är inte sämst...

Det lilla blindstyret till tax, han lever än. Han har ju varit dödsdömd ett tag nu, men just nu lever han   . Härom sistens när vi var hos mina föräldrar föll  han utför trappen från övervåningen, och när vi skulle ta hand om honom hade han liksom inga ögon kvar - bara ögonvitorna syntes, resten var liksom vänt inåt, (huvva!!). Vi trodde att hans sista stund var kommen och jag planerade för en färd till vetrinären dan efter - om han skulle överleva natten. Det gjorde han, och även om han var styv och stel dan efter så var han ändå som vanligt.

Han verkar trivas här i Lycksele med. Inte tror jag att han gillar att vi lämnar honom hela dagarna ensam, men han är rätt beroende av rutiner, och nu när han vet att det är så här så går det med. Han t o m tycker det är kul att gå på promenad här i kvarteret!

Nu har vi flyttat, och nästan kommit tillrätta i huset. En del kartonger finns det kvar - och de kommer antagligen att räcka länge. Bara idag har vi tömt tre....    Det är riktigt skönt att ha eget hus, egen tvättstuga och liten gräsmatta att gå ut på. Och idag när solen sken var det enkelt att ta en stol och sätta sej på framsidan och sticka ett par varv (att jag sen fick riva upp dem igen är en annan femma   ).

Huset är inte stort, det är fyra rum, två är små sovrum men vardagsrummet är hyfsat stort och altanen inglasad. Badkar och ny tvättmaskin, ny diskmaskin och sen ett par veckor nya tapeter i sovrummet. Tänk att gubben och jag klarade av att sätta upp tapeter!! Det blev som ett kungligt sovrum....

Ute finns hur mycket som helst att göra. Det har varit så kallt sista veckorna så det görat har vi kvar. Jag hoppas att jag ska hinna stoppa ner några vårlökar innan det blir snö, men vi får se. Vi ska göra en resa till London med...