Jag har stickat en del under denna tid av blogg-tystnad. Men bara sockar. Mina stora projekt ligger som ufon i en hög tillsammans med ett antal oblockade klara projekt.

Ett par av sockarna ska jag ha själv, de röd-bruna. De är stickade i ett 6-trådigt Regia, design Kaffe Fassett utan mönster. Det gick ett helt nystan till varje socka!

Sen fick jag en vag beställning på ett par sockar åt en fyraåring. Trots att jag jobbar hela dagarna med såna så har jag ingen större koll på hur stora fötter de har, så först stickade jag de gröna av ett restgarn jag hade. De blev inte stora men väldigt fina.... =)  Då tog jag ett annat restgarn och gjorde de ljusare. De blev alldeles lagom och värmer numera fötterna på en liten tjej. Den uppmärksamme kanske retar sej på att ränderna inte är lika på sockarna i paret, men jag har stickat från båda ändarna på nystanet för att vara säker på att garnet skulle räcka lika långt på båda sockarna....

Just nu stickar jag på marssockarna, Nutkin. Men jag var inte riktigt nöjd med dem, de blir för smala för mej. Jag hade precis bestämt mej för att riva upp och börja om (jag har stickat drygt halva den första) när jag beklagade mej för en arbetskamrat. Hon tyckte inte synd om mej utan sa att jag skulle göra dem klara - hon ville ha dem, trots att hon inte sett varken garn eller mönster... Tur att vi är olika, att alla har inte lika grova ben som jag....  =)

Ja, det är lustigt hur livet svänger. Förra veckan var "livet bara lite för mycket" som Georgia säger i "Livets aviga och räta". Jag gruvade mej för att gå och jobba i måndags, skulle jag orka med ungarna när jag kände mej sån? Och så visar det sej att livet är mycket lättare den här veckan. Ungarna har varit snälla och grabbarna har hjälpt till hemma och träningarna har varit roliga och framför allt har det mesta flutit på och jag har inte behövt stressa...

I tisdags gjorde jag nåt roligt, synd bara att ingen fler trodda att det skulle bli kul  =)  En geocachare hade ordnat ett event, en träff, på kondiset i stan. Jag känner inga andra geocachare men har ju förstått att d e finns. Eller? Det var bara jag som anammade kallelsen och kom för att fika, så jag och arrangören och hans två flickor (inbitna geocachare de med) fick fika själva. Tjejerna hade lagt ut en cache som publicerades samma kväll och de tyckte nog att det var konstigt att jag inte satsade på att bli först att hitta den (att bli FTF; first to find) men jag har inget sug efter att knata uppför slalombacken i djupsnön.... Nån måtta får det vara på nördandet   =)