Nu blev det långt mellan rapporterna från Kåge. Men här händer en hel del - kanske lite för mycket. Och inga bilder har jag att visa för H håller på att flytta och har tagit alla minneskort till sitt nya boende :)

Men här kommer en uppdatering:

Efter Lycksele-helgen åkte vi till Strandholm och var där nästan en hel vecka, gubben och jag. En härlig vecka med värme, inte i vattnet  men ändå, vedjobb och slappning. När vi sen åkte hem var det dags att ta tag i flyttbestyren, både våra och H:s.

Så började jag och G att jobba, gubben var ledig och skötte hund och hem (fast han var en del i Strandholm med) och i helgen som var gick jag på teater (Berättelser i Sommarnatten, Västerbottensteatern) innan vi åkte ut till Strandholm för en sista sommarhelg. Sen blir det flyttning för hela slanten.

Jag har stickat klart ett par sockar ur den fina boken "Sock-innovation" och till ett annat par fattas knappt en socka. Dessutom har jag börjat på ett par vantar, tänkte ha den som jobbstickning...

Så till det mest omvälvande... vi har blivit med katt.  Jo, jag vet att vi inte kan ha katt eftersom vi bor i lägenhet, har hund och katten kan inte gå ut osv osv, men så tänkte inte Smulan. Visserligen hade hon nog ingen aning om vad för sorts människor hon valde, utan hon tog nog bara första människa som var vänlig, som sin. Hon bestämde sej för att inte längre vara borttappad utan bosatte sej i vår öde-lagård. Och vi klarade inte av att lämna henne där...

Första kvällen i Strandholm kom hon till vår lilla stuga och SKREK. Hon var fruktansvärt mager, men kelen som få och mjuk som en dröm. Vovven tycker att katter är jättefina och roliga att leka med, tyvärr fattar inte alltid katterna att han är en snäll hund, och det gjorde inte Smulan heller utan hon sprang väg när han skällde på henne (konstigt?). Sen såg vi Smulan varje dag (och eftersom hon var så mager kunde jag inte låta bli att lägga ut mat på olika ställen, men nog fattade hon vem som gjorde det...) och grannarna berättade att hon varit synlig i området i ett par veckor.

Eftersom Strandholm är ett öde skogsområde en bit ifrån fast boende, så bestämde gubben och jag att det värsta som kunde hända var att vi skulle hitta henne i vår lagård som ett torrt skinn till våren. Alltså tog vi, mot allt sunt förnuft, hem henne. Hon är annonserad på Ica och vi har frågat alla vi kan komma på men hittills inget napp på någon ägare. Så nu bor Smulan med oss i lägenheten och hon tvingas bli innekatt... Men hon är så go´! Hon äter allt (hon är rätt hungrig - risken just nu är väl att vi matar ihjäl henne  :)   ) och hon spinner och kommer självmant och vill ligga i knä, ingen av de katter jag haft tidigare har gjort så, men så har jag bara haft gubbar (?). Att gå på låda och göra sina behov verkade inte konstigt för henne, men hon är lite deppig över att hon inte får gå ut. Och hon kan verkligen tala om att hon är olycklig. Ingen av mina tidigare katter har heller låtit så mycket som hon. Än har hon bara varit här i två dygn så vi ska väl inte ropa hej än, men just nu känns det som om det ska gå bra att ha henne. Men absolut bäst vore ju om vi kunde hitta hennes riktiga hem, jag tror att hon kunde vara ute där och jag undrar om hon inte vuxit upp med barn för hon går att vända hur som helst.

Bara jag får igen minneskortet till kameran ska jag visa hur fin hon är! Men nu har jag inte tid att skriva mer för idag - jag ska tvätta kläder, sköta katten och kanske packa en flyttlåda...

Sköt om er!!