Jaa, så det kan gå!

Har jobbat hela dan idag, vi hade personalmöte ikväll så jag räknade inte med att hinna nåt mer. Jag hade tänkt få komma till veterinären på onsdag när jag slutar tidigt, men de har ingen mottagning på onsdags eftermiddagar. Så jag tog den lilla skrikande kissen mellan jobb och jobb och åkte in för att kolla att den inte är chip-märkt (då vore det ju förargligt att jag har den här om jag enkelt kunnat spåra ägarna...)

Märkt är den inte. Men den är ingen liten Donna heller utan en ung, kastrerad kattgubbe... och det förklarar ju att han inte var med kattungar efter att ha gått så länge ute utan tillsyn. Och det förklarar också den helt släta magen. Fast det var snopet - jag har ju bara haft kastrerade kattgubbar förr... men det gör ingen skillnad heller, det blir möjligen bara lättare, han är ju liksom "färdig", behöver inte äta piller och så.

Däremot kan jag inte släppa tanken på att det antagligen sitter ett barn nånstans och saknar honom. Jag måste fortsätta att hitta vägar att söka dem.

Ha det gott!