Jag har stickat en del under denna tid av blogg-tystnad. Men bara sockar. Mina stora projekt ligger som ufon i en hög tillsammans med ett antal oblockade klara projekt.

Ett par av sockarna ska jag ha själv, de röd-bruna. De är stickade i ett 6-trådigt Regia, design Kaffe Fassett utan mönster. Det gick ett helt nystan till varje socka!

Sen fick jag en vag beställning på ett par sockar åt en fyraåring. Trots att jag jobbar hela dagarna med såna så har jag ingen större koll på hur stora fötter de har, så först stickade jag de gröna av ett restgarn jag hade. De blev inte stora men väldigt fina.... =)  Då tog jag ett annat restgarn och gjorde de ljusare. De blev alldeles lagom och värmer numera fötterna på en liten tjej. Den uppmärksamme kanske retar sej på att ränderna inte är lika på sockarna i paret, men jag har stickat från båda ändarna på nystanet för att vara säker på att garnet skulle räcka lika långt på båda sockarna....

Just nu stickar jag på marssockarna, Nutkin. Men jag var inte riktigt nöjd med dem, de blir för smala för mej. Jag hade precis bestämt mej för att riva upp och börja om (jag har stickat drygt halva den första) när jag beklagade mej för en arbetskamrat. Hon tyckte inte synd om mej utan sa att jag skulle göra dem klara - hon ville ha dem, trots att hon inte sett varken garn eller mönster... Tur att vi är olika, att alla har inte lika grova ben som jag....  =)

Ja, det är lustigt hur livet svänger. Förra veckan var "livet bara lite för mycket" som Georgia säger i "Livets aviga och räta". Jag gruvade mej för att gå och jobba i måndags, skulle jag orka med ungarna när jag kände mej sån? Och så visar det sej att livet är mycket lättare den här veckan. Ungarna har varit snälla och grabbarna har hjälpt till hemma och träningarna har varit roliga och framför allt har det mesta flutit på och jag har inte behövt stressa...

I tisdags gjorde jag nåt roligt, synd bara att ingen fler trodda att det skulle bli kul  =)  En geocachare hade ordnat ett event, en träff, på kondiset i stan. Jag känner inga andra geocachare men har ju förstått att d e finns. Eller? Det var bara jag som anammade kallelsen och kom för att fika, så jag och arrangören och hans två flickor (inbitna geocachare de med) fick fika själva. Tjejerna hade lagt ut en cache som publicerades samma kväll och de tyckte nog att det var konstigt att jag inte satsade på att bli först att hitta den (att bli FTF; first to find) men jag har inget sug efter att knata uppför slalombacken i djupsnön.... Nån måtta får det vara på nördandet   =)

Tänk att liknande händelser kan upplevas så olika beroende på vilken veckodag det är. Till exempel väder, en söndag är smågrått väder med lite snö ett härlidt väder, lämpligt för långsamma promenader. Men en måndag är samma väder bara grinigt. En trött hund känns dödssjuk på en tisdag men bara lite ur gängorna på en fredag...

Voffen har varit risig. Han hade problem med ett diskbråck för två år sen och sen vi flyttade till Kåge har han till och från sett lidande ut (vi har två våningar nu, och tydligen är det jobbigt för en tax att hoppa trappa). De sista veckorna har han inte legat i G:s säng som han brukar, han vill inte hoppa ner utan han har hållit sej på golvnivå. I helgen skrek han ibland när man tog i honom och ibland annars med, och i måndags kväll skrek han nästan varje gång man rörde honom. Natten mot tisdag sov han dåligt och jag fick nog. Jag stängde trappen för honom, utfärdade order till G (som har sportlov och hundvakt) att voffen skulle bäras upp och ner, och bara gå som han ville ute. När jag kom hem på tisdag hade vi en annan voffe (fast ändå samma), en glad och pigg en. Idag har vi varit till veterinären och hon klämde, tog röntgen-bilder på ryggen och skrev ut kortison. En sele inhandlades, så att han ska slippa halsbandets ev slit på nacken och jag beställde ett special-täcke, ett sk "back-on-track". Här ska det bli slut på lidandet minsann!! Vila ska han också, men jag vet av erfarenhet at det inte är så lätt, han är ju van att röras en hel del. Han tar sej redan friheter och hoppar upp i sängar och uppför trappen när vi inte är snabba nog... :)

Annars är det torsdag imorgon och inte alltför långt till helgen. Det känns nu som om jag ska överleva den här veckan med.

Ha det gott!!

Nu har jag varit iväg och ridit islandshäst. Hos "Stall Edall" i Ljusvattnet. Vilken härlig tur det blev! Vi hittade av precis när det var strålade sol över det vita landskapet och det gnistrade överallt eftersom det fallit ett lätt snöfall imorse. Hästarna var pigga och glada och alldeles otroligt lurviga (pax inte vara där när de börjar fälla pälsen...  =)  ) och vi var ute i en och en halv timma. Antagligen ska jag vara lämmen imorgon, men det är det värt. Inte har vi frusit speciellt heller trots att det nog var runt -10 när vi for. Solen värmde på ryggen och vi red som i ett vykort! På riktigt! Jag måste fundera på om jag ska ta upp ridningen igen, det är bara så himla dyrt när man måste låna häst...