Hoppsan, hur det kan gå!

Häromdan hade vi en vikarie som fick sitta vid mitt bord och äta med barnen. När vi sitter och småpratar, torkar barn om munnen och brer smörgåsar (jodå, vi pratade med barnen med), kommer det fram att jag stickar lite. "Får man beställa?" är hennes första kommentar. Jag blev så paff, att nån skulle vilja ha det jag gjort... Jo, visst, jag har både givit bort och sålt ett och annat par sockar tidigare, men... inte vet jag om de används. Och svårt är det att prissätta.

Nå, hon köpte två par sockar av mej, så nu har jag inga "nya" kvar själv - fast det går ju att åtgärda - och hon skulle kanske beställa fler par, bara hon bestämt vilken färg hon vill ha...  Lite nervöst är det ju att sticka på beställning, då måste man ju bli klar inom en viss tid. Men några kronor extra känns inte fel, kanske jag köper en ny mobil som jag inte behöver   (förutom nytt garn förståss, men det ryms ju i den ordinarie budgeten).

Ha det gott!!