Tänkte att jag skulle visa något av de stickningar jag gjort "förr". Det här är min lusekofta och min stolthet när det gäller stickat. Tyvärr slits även det man är rädd om när man använder det. Tröjan är stickad i ett norskt ullgarn, med ett OS-namn som jag inte minns just nu. Kan det heta Nagano? Jag köpte det i alla fall från Garntjänst i Kilafors - det företag som jag anlitade mest för garnköp förr i världen. Och vem vet, jag kanske söker upp dem igen framöver? De har inte hakat på socktrenden fullt ut utan har fortfarande mest tröjor och koftor på menyn. Detta garnet har de dock inte kvar.

Många andra bloggare har så fina bilder på sina bloggar. Jag äger en kamera som barnen mest använder, och de håller på att vara riktigt duktiga på att fota. Mina fantasier om fantastiska kort från specielle tillfällen har däremot falnat, kameran följer ju aldrig med när det händer nåt. Nu har jag däremot tagit fram den för att visa vår fina vovve för er, han är ju vårt mjukisdjur...  =) Men han är en herre med egen vilja och inte ett dugg bortskämd  :D Åtta år har han hunnit bli och vi har tur som har mormor och morfar som kan ta hand om honom på veckorna när vi jobbar för mycket.

Mina fingervantar är färdiga. Eller, som ni ser på bilden nästan färdiga, jag har inte fäst trådarna.... Men de känns rikigt bra. Kanske något små åt mej men antingen går de ut sej eller så hittar jag någon som de passar bättre åt.

Så fort de var klara började jag på nästa par, ett par i herrstorlek. H hade ju beställt ett par. De gör jag i ett tvåtrådigt yllegarn från Garntjänst, Kilafors Svenskull. Jag var dit i somras och besökte butiken och då följde detta garn med hem. Konstigt...  =)  Nu funderar jag på att beställa garn av dem till en kofta att ha som "fin-kofta". Visst finns det mycket garn och många beskrivningar på nätet, men jag upplever det svårt att kombinera mönster och garn så att det blir bra. Latmasken tycker det känns enklare att handla garn och mönster samtidigt. Och ska det bli en fin kofta måste jag nog ha ett mönster...